Chapter 2 - Kill some bitch ass vampires

Tidigare i förra kapitlet:
Jag kastar mig upp i sittandes position och flåsar tungt som om jag har varit med i ett maraton. Hela kroppen värker. En droppe svett hamnar på täcket som genast suger åt sig. Jag kollar på Dean som fortfarande sover lugnt. Jag ställer mig upp och går fram till min fönster och öppnar det och tar ett djupt andetag med frisk luft. Hela kroppen slappnar sakta av och jag stänger fönstret och går tillbaka till sängen, jag lägger mig ner i sängen och låter sömnen ta mig...
 
"Bobby du måste skämta mig?" Säger jag och suckar tungt. Vi alla sitter runt Bobby's matbord Dean sitter och flinar roat åt mig med armarna kors över bröstkorgen.
"Mel du av alla härinne måste fatta att jag inte tänker låta dig åka själv till som i detta fall ser ut som ett vampyr näste!" Säger Bobby argt jag ger han onda ögat för en sekund. Jag sneglar på Sam som kollar med oroad blick på mig medans Dean fortfarande flinar. Han ska vara jävla glad att han har en snygg bil...
"Tänker du allvarligt sätta mig i bilen med dessa två främlingar!" Säger jag med en högre ton 
"Jag känner dessa pojkar och jag vet att du kommer komma hem levande" Säger Bobby. 
"Jag kan ta hand om mig själv!" Muttrar jag surt
"Detta är inte förhandlingsbart!" Säger Bobby och ger mig sin strängaste min jag försöker stirra ut honom men det är lönlöst. "Ni får inte glömma att checka kropparna för att vara hundra procent säker på att detta handlar om Vampyrer" Hör jag John säga. Flinet på Dean's ansikte blir som bortblåst
"Ja sir" Säger Både Sam och Dean samtidigt jag kollar frågandes på dom. Jag reser mig upp och börjar gå uppför trappan till mitt rum.
"Ni får 5 minuter på er!" Ropar jag från trappen. Jag går in i mitt rum fram till min garderob och tar fram ett par blåa slitna skinny jeans, ett svart linne och en tjocktröja. Jag drar av mig mina gamla kläder och sätter på mig dom nya. Jag tar en fram en väska som låg på botten av min garderob och lägger i pistoler och machetes samt ammuntition och 'död mans blod'. När jag e klar tar jag väskan med mig ner och vinkar till bobby och John som fortfarande sitter vid bordet.
"Ses i morron bobby!" Ropar jag medans jag går ut till deras bil där redan Sam och Dean sitter i. Jag öppnar dörren till backsätet och sätter mig och drar igen dörren. Utan ett ord sätter jag på mig bilbältet. En obekväm tystnad samlas i bilen men det är inget som jag bryr mig om.
 
Några timmar sitter jag fortfarande lika tyst medans Sam och Dean diskuterar om hans kasett band och musik stil. Jag suckar tungt åt dom. Kan dom vara mer barnsliga?! "Snälla rara! Kan inte ni båda hålla truten jag orkar inte höra erat barnsliga babbel!" Säger jag tillräckligt högt för överrösta dom båda som genast tystar. Dom ger varandra varsin blick innan Dean brister ut i skratt medans Sam fliner i ett försök att inte skratta. Jag himlar irriterat med ögonen och skakar på huvudet åt dom.
Yttligare någon timme går då vi parkerar utanför ett bårhus. Såfort jag ser byggnaden ryser hela jag. Jag kliver ur bilen och börjar gå mot ingången med Dean och Sam med mig. Jag stannar upp när jag ser en bår med en fylld svart stor påse med storleken som en människa. "Är du okej Melody?" Hör jag Sam fråga jag sneglar på honom snabbt innan jag biter ihop och börjar fortsätta gå. "Jag sköter snacket" Säger Dean tyst när han går förbi mig mot receptionisten. Jag ser då att det sitter en blond kille kan inte vara mer 25 år gammal. Ja Dean detta kommer gå galant! 
"Hej det är ju så att jag och mina klasskompisar håller på att göra ett skolarbete om morden på den senaste tiden och skulle vi kunna få se kropparna" Säger Dean vänligt killen i disken ger honom en blick "Absolut inte" Säger killen. Jag himlar med ögonen och drar ner dragkedjan en bit. Jag knuffar Dean åt sidan så att jag står framför killen vid disken. Jag ler vänligt och lutar armbågarna mot bänken. "Du... Alexander... Du skulle verkligen kunna hjälpa oss.." Alex som killen heter kollar nyfiket på mig medans jag tar en paus ".. Och mig om vi bara kunde ta en liten titt på en kropp" Säger jag lugnt.
"Uhm... Jag vet inte.." Säger Alexander. Jag lutar mig själv längre fram utan att släppa blicken ifrån han.
"Snälla.. För min skull?" Säger jag och lägger huvudet lite på sne och ler. Han suckar och nickar "Okej då en snabb titt följ med mig" Säger Alexander och reser sig upp. Jag ser bak på Dean som ser allmänt grinig ut jag biter mig i läppen för att inte skratta. Alexander tar oss till ett rum där alla döda kropppar väntas på sin begravning. Det är rusligt kallt inne i rummet.
"Här har vi Mr Andersson som har samma sak som två andra kroppar - bit märken över hela kroppen" Säger Alexander och drar ut en låda där Mr Andersson ligger död med ett lakan över sin kropp. Jag sväljer hårt och går fram till kroppen Sam och Dean gör detsamma. Jag stirrar tomt på kroppen och känner hur blodet susar ner från ansiktet. "Skulle vi kunna få se några bitmärken?" Frågar Sam Alexander nickar och drar ner lakandet så att man ser huvudet och lite av börstkorgen. Jag känner hur ilskan väldrar upp när jag ser alla bitmärken. Dom ska få betala det här. Jag spänner hårt käkarna "Tack för hjälpen Alexander" Säger jag sammanbitet och vänder på klacken och stegar ut ur bårhuset. När jag väl kom fram till bilen prövade jag att förska öppna bilen, men så klart hade Dean låst den. Jag suckade irriterat och lutar mig mot bilen vänd mot ingången till bårhuset. För varje sekund om gick vart jag bara argare och argare och snart skulle jag vara så arg att jag inte brydde mig något annat än att få halshugga några jävla vampyrer. Bobby hade alltid varnat mig för att låta ilskan styra mig såklart hade jag skitit vad han hade sagt och kört mitt egna race, på nåt sätt vart jag mer fokuserad när jag vart arg till exempel som nu - kill some bitch ass vampires. 
 
Killarna gjorde rätt att vara tyst under hela färden till vampyrnästet, jag var ändå inte på humör för att höra på deras babbel. Tillslut var vi framme vid en stor gammal lada mitt ute i skogen runt två mil från stan. jag kliver ur bilen tillsammans med en av mina machetes och en spruta full med 'död mans blod'.
"Okej Mel du-"
"Melody, det är bara vissa som får kalla mig Mel" Säger jag tvärt Dean kollar förvirrat på mig och utbyter en blick medans Sam rycker på axlarna.
"... Okej då Melody du går med mig och Sam går själv?" Säger Dean och kollar frågandes på Sam som nickar.
"Vänta lite nu jag behöver absolut ingen barnvakt jag klarar mig själv" Säger jag
"Jag tvivlar inte på att du gör de-"
"Det gör du visst! Annars hade du inte lekt att vara min barnvakt!" Säger jag upprört
"Guys vi vill inte väcka dom där inne" Säger Sam men det är ingen som bryr sig
"Lyssna här vi vill inte du ska skadas Melody det är allt!" Säger Dean lugnt
"Lägg av med 'vi vill inte att du ska skadas' snacket! Du har tror att du kan bestämma över mig bara för att Bobby sa att ni skulle följa med mig till nästet." Dom ser chockade på mig när jag har yttrat orden men det tar jag till en fördel och skyndar mig in i ladan. Nästan direkt möter jag på en vampyr som jag utan tvekan hugger halsen av. Jag hör Sam och Dean närma sig bakom så jag tar trappan upp och möts av en korridor med ett flertal dörrar jag tar direkt vänster och går tyst in det forsta dörren där ligger två vampyrer och sover. Jag stänger försiktigt dörren bakom mig och låser tyst. Jag stirrar intensivt på dom sovandes vampyrerna och hör antagligen Sam eller Dean gå förbi dörren. Jag börjar smått smyga fram mot dom tre sovande vampyrerna, jag skulle lätt kunna ta dom med överraskning. Men just då i detta ögon blick hör jag något krasha i golvet jag fryser till is och ser bakåt. Mina ögon vigdas när jag ser en vampyr bakom han ler så att alla hans hugg gaddar syns tydligt jag sväljer hårt och ser framåt där står även dom nu vakn vampyrerna och ler. Fuck. 
"Kom igen då era fucking fegisar jag ska se till att era huvuden rullar!" Säger jag och tar ett hårdare grepp om macheten. Jag lyckas hugga av två huvuden innan jag siktar mig in på den tredje. Just när jag ska hugga av huvudet känner jag något hårt mot huvudet och svarta fläckar bildas i mitt synfält.
Jag är i gång igen! :D
 
 

Om

Min profilbild

NOVELLEN: The Devil Inside Us: Tänk dig att du är en 21 årig tjej från texas, du heter Melody Campell och bor nu hos din fars trogaste vänner, Bobby Singer. Du har bott där sen du var 13 år då dina föräldrar vart besatta av demoner... Ja du läste rätt demoner övernaturliga varelser som du jagar. På något sätt lyckades du döda både demonen i din mors kropp och din mor. Men demon som hade besatt din pappa kom undan och nu 8 år senare letar du och Bobby Singer - han som har känt dig och din famij sedan länge tillbaks - fortfarande efter demonen. En dag knackar det på dörren och självaste Winchester familjen kliver in för att hjälpa. John Winchester, Dean Winchester 26 år och Sam Winchester 22 år. Kärlek, svek och övernaturliga varelser väntar!